Ett brev från Gud till alla föräldrar
Jag vill för en tid, låna er ett av mina barn, sa Han.
Ett barn för er att älska, den stund han lever och för er att sörja när han är död.
Det kan vara för sex eller sju år, tjugotvå eller tre…
Men vill ni, tills jag kallar honom tillbaka, ta hand om honom för mig?
Han för med sig behag för att glädja er och skulle hans vistelse bli kort,
så skall ni ha de vackraste minnena av honom som tröst i er sorg.
Jag kan inte lova att han skall stanna kvar, eftersom ALLA från jorden återvänder.
Men det finns lärdomar där nere som jag vill att detta barn skall lära sig.
Jag har letat över hela vida världen, i mitt sökande efter sanna lärare
och från det myller som tränger på livets smala väg, har jag utvalt er.
Vill ni då ge honom all er kärlek och inte tycka att mödan är förgäves.
Inte heller hata mig, när jag kommer och kallar för att ta honom tillbaka igen?
Jag tycker att jag hör er säga: – Herre, ske din vilja, för all den glädje
ditt barn för med sig, skall vi löpa sorgens risk. Vi skall skydda honom
med ömhet, vi skall älska honom medan vi kan och för evigt vara
tacksamma för den lycka vi känt. Men skulle änglarna kalla tillbaka
honom, mycket tidigare än vi har planerat så skall vi tappert
möta den bittra sorg som kommer och försöka förstå.
Jag har förlorat en viktig bit av mitt liv. En del av min egen värld
tillhör nu det förgångna. Mitt liv och min värld har därigenom kommit
i gungning. Ingenting blir mer detsamma igen.
En dag går livet vidare. Jag vet inte när, jag vet inte hur. Jag vet bara
att det kommer att bli annorlunda. Idag kan jag knappast föreställa
mig det. Långsamt kommer min sorg att övergå i en beredskap
så att jag börjar fråga efter mitt nya liv och den nya världen i
mig och omkring mig. Först senare kommer jag att kunna gå in
i det nya livet och upptäcka de många möjligheter
som finns i en ny början.
Rainer Haak
