Jag vet att du är rädd för att jag ska bli ledsen när du frågar hur jag mår,
…men så är det inte. Minnet av min älskades död kommer alltid att vara med mig.
Blott en tanke bort. Mina tårar gör smärtan mer synlig för dig,
men det var inte du som gav mig den. Den fanns redan där.

När jag gråter, kan det vara så att du känner dig hjälplös,
när du inte vet vad du skall göra?
Du är inte hjälplös, och du behöver inte göra något annat än att vara där.
När jag känner att du tillåter att mina tårar rinner då har du hjälpt mig.
Du behöver inte säga något. Din tystnad när jag gråter är allt jag behöver.
Vår tålmodig… var inte rädd.

När du lyssnar med ditt hjärta till ”hur jag mår” lättar smärtan,
för när tårarna kan komma och gå som de vill, känner jag mig lättare.
Att tala med dig släpper fritt vad jag önskat att få säga högt,
och gör rum för en gnutta glädje i mitt liv.

Jag gråter en minut eller två… och sen torkar jag mina ögon.
Och ibland kanske du kan se mig skratta en stund senare.

När jag håller tillbaka tårarna, får jag en klump i halsen,
mitt bröst värker och min mage knyter sig.
därför att när jag försöker skydda dig från mina tårar,
då skadar det oss bägge. Mig – för att min smärta hålls inombords,
en sköld mot din närhet och dig – för att vi plötsligt är så långt ifrån varandra.
Snälla, ta min hand och se mig genom mina tårar…
Då kan vi vara nära igen.