Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.

Nu har det gått ett år, sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har, allt det andra som finns kvar.

Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror att jag behöver.

Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det jag innerst i mitt hjärta vill gömma.

Låt mig få sörja på mitt sätt, tror inte något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg försvara? Kan någon det för mig förklara?

Skrivet av Mamma Agneta
Ett år efter lille Lucas död. (född 971126 död 980606)