Kära Jonathans mamma...Det vi skriver i gästboken är inget..jämfört vad ni tvingas gå igenom!! Det är svårt att förstå denna oerhörda sorg ni tvingas gå igenom..Jag önskar jag kunde vara axeln ni lutar er emot när livet är som svårast.. Ett varmt deltagande i er stora sorg// M

TACK alla ni som har skrivit här i gästboken. Även om jag vet att Jonathan inte är bortglömd så känns det skönt att läsa och höra det om och om igen. Även om tårarna rinner när jag läser era inlägg så är det inte det ni skriver som gör mig ledsen utan det faktum att JONATHAN ÄR DÖD OCH ALDRIG KOMMER TILLBAKA! Så fortsätt gärna att skriva och prata om Jonathan.
Stort tack och kram till er alla. /Birgitta

Vilken fin minnessida, men vilken ofattbar bottenlös sorg...svårt att veta vad man ska säga..när det allra värsta har hänt!! Kanske är det en mening med att det skulle bli så här..jag tror han behövdes i himlen!!
Stora varma deltagande kramar/ M

Tänker på när Jonathan och Lars sparkar fotboll Jonte står i mål med sin guldfärgarde ljugbergs nr 9 tröja och ni skrattar och har skoj.
Alexander kan säga Jonte nu svårt med Jonathan än. Tänker ofta på hur kul du hade tyckt det varit med både Alexander och Oscar nu när dom börja blir lite större och hur dom hade sett upp till dig och du lärt dom ett och annat.
Saknaden finns med oss varje dag vi kommer alltid sakna dig Jonathan.
Du finns i våra minnen Jonathan

En fantastiskt fin sida om en fantastiskt fin pojke! Har tänkt så mycket på er.. Henke har inte glömt Jonathan, han kan ibland helt plötsligt börja prata om honom 🙂 Då blir jag alldeles varm i hjärtat, Jonathan lämnade verkligen spår i sina kompisars hjärtan.
Stora varma kramar till er!
från Alexandra, mamma till Henke

Åh, vilken fin sida ni gjort till minnet av Jonathan. Jag tänker ofta på er och det fruktansvärda som skedde. När jag imorse såg minnesannonsen och denna länk kunde jag inte låta bli att besöka sidan. Har nu kikat igenom nästan allt och sitter här och gråter så det värker i kroppen. Jonathan var alltid en så glad och sprallig kille som dök upp här och där med sitt härliga leende när man kom för att hämta, lämna eller vara med Daniel på dagis. När jag för två år sedan hörde vad som hänt kunde jag inte tro att det var sant. Jag, liksom en annan skrivit här i Gästboken, kramade om Daniel både länge och väl flera gånger den dagen och kvällen. Jag kände också att jag ville göra något för er, som att skicka ett kort och/eller blommor, så jag samrådde med Marianne på dagis om detta och hon tyckte att det var en bra idé, men jag kom aldrig från tanke till handling då, därför vill jag i detta forum skicka en STOR kram nu istället. Tack för att ni delat med er av era känslor och minnen på den här sidan. Den är verkligen jättefin. / Kram från Pernilla med familj

Två år av sorg, smärta och saknad av en underbart go' kille. Tänder ett ljus vid Jonathans kort och minns honom som den solstråle han alltid var. För alltid älskad, du har en STOR plats i våra hjärtan! <3 Tänker på er alla i familjen idag. Jobbigt att vara så långt borta, men finns här för er ändå! Kramar till er alla!

Först vill jag säga att hemsidan är mycket fin. Jag tänker på Jonathan varje dag och jag saknar honom obeskrivligt mycket. En av de jobbigaste sakerna för min del var att jag fick träffa honom så sällan =( , men de gångerna vi träffades kommer jag ihåg. Jag kommer aldrig glömma sommaren 2005 som var sista gången jag träffade honom. Jag, Caroline och Jonathan satt inne och gjorde pappersflygplan som vi sedan skulle testa utanför mormor och morfars hus. Vi spelade krocket och kubb också, vilket Jonathan var grymt duktig på ! Sen kommer jag ihåg vattenkriget och fotbollsspelandet på gräsmattan på eran trädgård. Jag minns också när vi gick ner till sjön och på vägen dit klättrade vi upp på en stoor grushög. När vi sedan kom fram till sjön så tappade Jonathan i sin sko i vattnet och fick gå barfota hem.. Jag har bara bra minnen från Jonathan och jag såg honom aldrig vara ledsen. Han var en sprallig och glad kille som var speciell. Jag skrev en uppsats, ett tal, om Jonathan innan jag gick ur nian. Det talet handlade om hur underbar och bra han var på alla sätt och alla minnen från sommaren 2005. Jag skrev hur svårt det har varit för oss alla att gå vidare och hur jobbigt det var på begravningen. Det var jobbigt att framföra det för klassen, men jag ville göra det för att dom ska få ett hum om vad saknad och sorg verkligen är. När mamma berättade för mig att Jonathan hade lämnat oss så trodde jag inte att hon menade allvar och jag trodde inte att hon pratade om våran Jonathan. När jag sedan insåg att det var så det var visste jag inte vad jag skulle ta mig till.. tårarna tog aldrig slut. Jag ville inte tro det och det vill jag inte nu heller. Jag hoppas fortfarande att jag lever i en mardröm som jag snart ska vakna ur.

Idag har det gått precis två år sen Jonathan lämnade oss och jag kan fortfarande inte tro det. Jag saknar Jonathan jättemycket och han var en underbart fin kille som finns kvar i allas hjärtan <3 / Kramar från Alexandra

Såg er annons i Sundsvallstidning i dag och tänkte vilken underbart söt kille på kortet.
Ni hade skrivit dit er hemsida och tänkte att dit måste jag bara titta in för att få ett uns om hur det skulle kännas att mista ett barn , har själv 2 st barn.
Jag är själv ett ensambarn och miste min mamma för snart 4 år sedan , hon dog i cancer 57 år gammal.
Jag vet att man aldrig kan mäta i sorg men att se er leva vidare med den sorgen gör att man blir stärkt i hela kroppen och i själen.
Genast slår tanken mig att man skall vara glad för dom år man får med varandra för man vet aldrig när den lyckan tar slut.
Otroligt fina bilder ni har lagt ut och han är så söt som jag såg på er annons idag i tidningen.
Mina Tankar finns hos er denna dag.

Tittar säkert in fler gånger!!
Kramar Katarina