Åh, vilken fin sida ni gjort till minnet av Jonathan. Jag tänker ofta på er och det fruktansvärda som skedde. När jag imorse såg minnesannonsen och denna länk kunde jag inte låta bli att besöka sidan. Har nu kikat igenom nästan allt och sitter här och gråter så det värker i kroppen. Jonathan var alltid en så glad och sprallig kille som dök upp här och där med sitt härliga leende när man kom för att hämta, lämna eller vara med Daniel på dagis. När jag för två år sedan hörde vad som hänt kunde jag inte tro att det var sant. Jag, liksom en annan skrivit här i Gästboken, kramade om Daniel både länge och väl flera gånger den dagen och kvällen. Jag kände också att jag ville göra något för er, som att skicka ett kort och/eller blommor, så jag samrådde med Marianne på dagis om detta och hon tyckte att det var en bra idé, men jag kom aldrig från tanke till handling då, därför vill jag i detta forum skicka en STOR kram nu istället. Tack för att ni delat med er av era känslor och minnen på den här sidan. Den är verkligen jättefin. / Kram från Pernilla med familj