Skriv ett nytt inlägg i gästboken

 
 
 
 
 
 
 
Fält markerade med * är obligatoriska.
Din e-postadress kommer inte att publiceras.
Det är möjligt att ditt inlägg endast kommer visas gästboken när vi har granskat det.
Vi förbehåller oss rätten att redigera, ta bort eller inte publicera inlägg.
135 inlägg.
Catherine Catherine från Sundsbruk skrev den 3 september, 2007 den 09:39
Hej! Jag känner inte er ,men minns olyckan som igår. Har en son i er ålder och minns att jag kramade honom extra hårt på kvällen när han skulle sova! Det är vid sådana där händelser man känner som mest för sina barn. Eller då man tänker efter extra mycket om hur fort det kan vända. Från glädje för en kommande trevlig kräftskiva till chock och grundlös sorg. Känner så otroligt med er och kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig den smärta ni gått och går igenom.Kan bara ana den när jag läser er berättelse. Tårarna rinner och det värker i själen. Vad ska det då inte vara för er? Har en vän som miste sin dotter för 2 år sedan. Hon rekommenderar att läsa en bok som heter "Mellan 2 världar" Av en författare som heter Sylvia Brown. Den kanske oxå kan ge er lite tröstande tankar. 1000 styrkekramar till er modigt kämpande familj sänder jag till er idag.Kramar Catherine!
Carola, Johan, Maja & Oscar Carola, Johan, Maja & Oscar skrev den 3 september, 2007 den 09:07
2år av stor sorg och saknad.
Saknar dig Jonathan. Du finns alltid i våra hjärtan. Örjan; Birgitta m fam. vi finns alltid här för er. Tänker på er. Tänder ett ljus idag för Jonathan.
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 3 september, 2007 den 07:33
Vi tänder ett ljus för dig idag Jonathan, det är 2 år sedan vi miste dig. Vi saknar dig så oändligt mycket.
Men vi minns många fina stunder som vi hade tillsammans Vi älskar dig.
Vi tänker också på familjen denna sorgliga dag,
Mormor och morfar
Ulrika, Sputte, Emil & Markus Ulrika, Sputte, Emil & Markus skrev den 2 september, 2007 den 23:05
Vi pratade om Jonathan då vi åt middag och berättade för barnen att det snart har gått två år sedan vi såg honom.
Ett av de starkaste minnen som vi har, är badpojken Jonathan. Om jag blundar kan jag riktigt se honom smyga omkring i vattnet alldeles pepparkaksbrun, med håven i högsta hugg på jakt efter småfisk. Rätt som det är kommer han springande, ivrig att få visa sin fångst! Emil har flera glada minnen, som tex då han och Jonathan stod överlyckliga i ösregnet (nästan) och åt sockervadd, då vi var i Furuvik. Eller då han, Caroline, Jonathan och Markus hittade jättesniglarna som fanns överallt. Ett annat minne är då Jonathan var en jättebussig kompis och lånade ut sin nya fyrhjuling till en överlycklig Emil. Ni finns i våra tankar.
Om ni vill kan vi gå tillsammans till graven och tända ett ljus imorgon kväll. Har all förståelse om ni vill vara själva. Kramar från oss!
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 23 augusti, 2007 den 08:39
Idag fyller morfar år och vi minns Jonathan när han står framför oss och säger "ett fyrfaldig leve för morfar".
Han ser både glad och blyg ut, sedan hänger både han och Caroline över morfar och vill gärna vara med och öppna paket.
Det är glada minnen för oss men vi saknar dig så mycket Jonathan. Vi önskar att du fått vara med oss längre.
Vi älskar dig.
Mormor & Morfar
Vulle Vulle från Varberg skrev den 22 augusti, 2007 den 17:53
Vila i frid Jonathan! Du va en söt pojke, ung! Döden finns för alla åldrar och för allt liv, vi kan inte göra mycket åt saken. Beklagar sorgen ! =/ *ros*
Farmor & Farfar Farmor & Farfar skrev den 22 augusti, 2007 den 17:20
Fin HEMSIDA tänker ofta på dig. När vi hämtar Jonte på dagis kom han jämt med jackan öppen och sa nu kommer fladdermusen .Jag blir glad när jag tänker på det. Ock när han åker på gräsklipparen i barnstolen. Han var en glad filur. Saknar dej. Älskar dig finns i våra hjärtan för evigt.
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 2 augusti, 2007 den 22:50
Det är en väldigt fin hemsida ni gjort, så mycket tid och arbete ni lagt ner. Vi är imponerad, vilken styrka.
Vi har läst, tittat på bilder och minns.......
Det är ju en sådan ofattbar sorg att inte Jonathan skulle få leva och växa upp med oss. Men vi är tacksam att han fick växa upp i en familj som älskade honom. Ni är bra föräldrar Birgitta och Örjan, både Caroline och Jonathan har fått uppleva så mycket och Jonathan fick vara glad och lycklig under sitt korta liv.
Hjärtat gråter men man kan inte låta bli att le när man tänker på Jonathan, han var en stor glädjespridare så liten han var. När vi var på torpet såg vi en fjäril, då såg vi Jonathan framför oss.
Han springer runt med fjärilshåven och jagar fjärilar, skrattar och har roligt.
Du var vår solstråle. Vi minns dig med glädje men saknar dig så mycket. Vi älskar dig. Mormor & morfar
Mikaela, Jonathans kusin Mikaela, Jonathans kusin skrev den 17 juli, 2007 den 23:09
Vilken fin sida du har gjort! tårarna slutar inte rinna nerför kinden.. kommer aldrig glömma den sommaren 2005, när vi sprang runt på gräsmattan och sköt med vattenpistoler och sprang och gömde oss bakom buskarna och växthuset.. och när Caroline och Jonathan var dina hundar o åt upp såpbubblorna som du blåste ut till dom, eller när vi var och badade och jonathan hade med sig sin kompis och de lekte superman och Jonathans "kappa" (hans handduk) åkte av hela tiden, och han grävde med händerna i sina badbyxor hela tiden.. kommer ihåg också när han skulle visa oss runt i det nya huset då, och han skulle visa att han kunde klättra upp på väggen vid hans rum och toaletten, han blev skitglad när han klarade det.. sen så skulle Jonte och Caroline visa oss all hästarna och jonathan berättade va alla hette.. han var alltid glad när vi träffade honom, glad och sprallig.. saknar honom så mkt.. lilla Jonte, våran solstråle! Du är Älskad och saknad för alltid....
Benitha Benitha skrev den 12 juli, 2007 den 01:57
Birgitta min bästa vän! Vilken fin sida du gjort om Jonathan! Den är helt fantastisk där man känner genom bilderna och dina berättelser vem Jonathan var.
Jag bara gråter och gråter....
Jag känner så mycket för er, både dig Örjan och Caroline. Jag finns alltid här för dig och du vet att jag är din vän och du kan alltid vända dig till mig när du vill!
Många kramar din vän Benitha
Carola, Jonathans faster Carola, Jonathans faster skrev den 10 juli, 2007 den 22:34
Vilken fin sida i minne av Jonte. Läser och gråter. Tittar på bilder och saknar Jonathan så fruktansvärt mycket. Det är så oförståeligt när man ser bilder på honom och sen vet att han är inte fick leva längre.....
Han var verkligen en glädjespridare. Sprallig och glad. När jag blundar och tänker på dig Jonathan så ser jag ett leende. För du var oftast så glad.
Din lillkusin Maja äter fortfarande pannkakor som du gjorde...rullar dem och äter med händerna. Hon säger det oftast när hon äter det annars så brukar vi säga det. Nu har Oscar oxå börjat med det.
Vi saknar dig så mycket och vi tänker på dig. Du finns med oss. För alltid.....
Lars & Kicki Lars & Kicki skrev den 8 juli, 2007 den 21:06
Jättefin sida! Tårarna bara forsar ner för kinderna men så dyker lilla påskkärringen upp och man kan inte låta bli och le... tittar på bilderna och minns hans underbara personlighet så fylld med humor, glädje och nyfikenhet. Lars var din bästis sa du och vad vi skrattade åt det. Jag minns när jag kom in i familjen så varje gång vi skulle äta uppe i Mjällå så skulle du sitta bredvid mig du var bara 1,6 år och gud så söt du var.
Önskar att Alexander fått lära känna dig så du kunde ha lärt honom en massa saker tex vad man ska svara i telefon (ska du ha pizza eller??) just den gången var så rolig för Lars hade redan pratat en stund med Örjan så sa du får jag låna telefon och så sa du
-ska du ha pizza eller?? och så fick du oss att skratta du var verkligen en glädjespridare!!
Vi saknar dig så mycket!!!
Vi älskar dig nu och för alltid. Önskar bara att du var här med oss.
Bitte, Jonathans moster Bitte, Jonathans moster skrev den 8 juli, 2007 den 19:07
Vilken fin sida! Sitter med en stor klump i halsen, för det känns som tårarna har tagit slut...
Men jag skulle vilja vara nära just nu och kunna ge er en varm tröstande kram (vad nu det hjälper), inte sitta 80 mil ifrån er.
På något konstigt vis blir jag samtidigt glad när jag ser kort på Jonathan, för att ha fått lära känna honom, få hårda goa kramar av honom. Han spred alltid sådan glädje, en smittsam glädje i allt han gjorde. Han såg upp till sin stora pojkkusin, Mattias. Ett av alla minnen: Han var med och snickrade och fick åka med i Mattias lådbil. Jonte var nog 3-4 år vid det tillfället. Hans ögon tindrade över att få vara med och när Mattias busade och "brottades" med honom. Aldrig hörde jag att han var för liten, eller jobbig trots att det skilde 10 år på kusinerna. Jonathan var omtyckt och älskad av alla! Han var en riktig go'knul och VI SAKNAR HONOM! Alla hans kusiner, moster och morbror. Du saknas för alltid...
Birgitta Birgitta från Timrå skrev den 8 juli, 2007 den 18:08
Hej
Här sitter jag och läser och tittar på dina fina bilder och tårarna strömmar hela tiden så väl jag känner igen hur det var när jag miste min dotter. Så fel så fel det blev.
Men du som jag och andra föräldrar som mist barn vi kämpar vidare trots all. Smärtan, längtan, saknaden den är för alltid där i våra hjärtan och vi måste leva med den fast vi inte vet hur alla gånger. Du har rätt vi blir mer lessna om ingen nämner våra barn, för de finns i de minnen vi har.

Ni har en så fin sida. Vi hörs
och syns.

PS Jag undrar om jag är den första som skriver här
STOR kram
Birgitta, Carolas mamma