Mina allra varmaste tankar, till er som blev kvar.
Det är så svårt att tvingas leva vidare utan sitt barn. Men som Olle Bergman säger: "Kärleken är starkare än döden!"
Tuija
135 inlägg.
skrev den 14 april, 2009
kl.
08:54
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du skrivit här i gästboken. Ja visst är det svårt att leva vidare utan sitt barn, det vet ju du lika väl som jag. Vi kämpar på så gott vi kan med att orka med oss själva och finnas till för resten av familjen. Ja, Olle säger många kloka ord ; ). Många kramar till dig och din familj! //Birgitta
skrev den 11 april, 2009
kl.
17:38
Sänder varma tankar till dig o din familj i påsk! Har jag räknat rätt har din son varit saknad i 3.5 år. Vilken lång o svår tid..ofattbart är det. Kanske är det så att man ska inte förstå allt, o det är kanske en mening. Livet kan aldrig mer bli det samma, för det gör så oerhört ont o sakna ett älskat barn..! Om det någonsin går att komma över..jag vet inte!! Tiden kan kanske hjälpa lite. Jag tänker på dig ofta ofta!
Jag tänker på tänkvärda ord av T. Sjölin, som också mist ett barn. Han säger, "man kan stå ut med ganska så mycket-- bara man har någon o berätta det för". Jag tror det stämmer..
Många styrkekramar till dig/Maggan
Jag tänker på tänkvärda ord av T. Sjölin, som också mist ett barn. Han säger, "man kan stå ut med ganska så mycket-- bara man har någon o berätta det för". Jag tror det stämmer..
Många styrkekramar till dig/Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för dina tankar och kramar!! Det går nog aldrig att "komma över", utan detta är något som vi måste lära oss att leva med så länge vi lever. Och visst är det oerhört viktigt att ha någon att prata med, någon som kan och vill lyssna. KRAM //Birgitta
skrev den 2 april, 2009
kl.
20:59
Tittar nästan varje kväll på denna otroligt fina kille, kan bara inte se mig mätt på honom. Han har en utstrålning som ingen annan. Tårarna bara rinner... Hoppas det går bra för er, glömmer gör man ju aldrig och det är väl inte meningen heller, men hoppas ni kan se glädje i er vardag iaf. Tusen kramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tusen TACK för ditt inlägg Inga!! Det värmer gott i mitt hjärta när du beskriver min älskade son, det är som om jag skulle ha skrivit det själv. Visst finns det lite ljusglimtar i livet igen, tyvärr alltför sällan och kortvarigt. Men det går i alla fall längre mellan de gånger jag faller som djupast, så jag hoppas och tror att livsglädjen kommer tillbaka igen. Men det tar nog längre tid än vad många tror. Många kramar till dig! //Birgitta
skrev den 7 mars, 2009
kl.
15:59
Brukar kika in ibland. Jonathan var en mycket söt liten pojke. Lycka till med allting ,tänker på er ibland fast jag inte känner er. Många styrkekramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Emma, styrkekramar kan man inte få för många av!! //Birgitta
skrev den 18 februari, 2009
kl.
15:50
Hej Jonathans fina familj.
Så vackert ni bevarar hans minne, han var en underbart fin liten pojk.
"Håll hjärtat varmt
där bor Jonathan"
Sköt om er Kramar Kockis
Så vackert ni bevarar hans minne, han var en underbart fin liten pojk.
"Håll hjärtat varmt
där bor Jonathan"
Sköt om er Kramar Kockis
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du har tittat in på Jonathans minnessida och skrivit här i gästboken. Det värmer!!! Kram//Birgitta
skrev den 13 februari, 2009
kl.
14:30
Hej Birgitta!
Tittar in på din fina sida. Känner din sorg och saknad och visst är det orätt både mot våra barn och oss att de inte får följa oss här, så mycket som vi och de inte får uppleva med oss, så mycket kvar att göra. Jag fick ändå behålla min dotter så mycket längre, men precis som du har jag många luckor när det gäller minnen men jag tror det så småningom kommer tillbaka fast lite i taget, hoppas jag i alla fall.
Jag vet du kämpar hårt men det är ändå inte lätt.
En stor kram
Birgitta, Carolas mamma
Tittar in på din fina sida. Känner din sorg och saknad och visst är det orätt både mot våra barn och oss att de inte får följa oss här, så mycket som vi och de inte får uppleva med oss, så mycket kvar att göra. Jag fick ändå behålla min dotter så mycket längre, men precis som du har jag många luckor när det gäller minnen men jag tror det så småningom kommer tillbaka fast lite i taget, hoppas jag i alla fall.
Jag vet du kämpar hårt men det är ändå inte lätt.
En stor kram
Birgitta, Carolas mamma
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för ditt inlägg Birgitta. Ja, vi kämpar på så gott vi kan i våra nya liv utan våra barn, ett liv som vi inte själv har valt.
Många kramar till dig! //Birgitta
Många kramar till dig! //Birgitta
skrev den 8 februari, 2009
kl.
21:10
Jag har varit inne på eran sida om Jonathan flera gånger men inte skrivit något. Men för en stund sen skrev du i VSFB gästbok, det kändes som det var riktat till mig. Våran son Theo förlorade vi i en olycka. Han blev nästan 11 år.
Eran Jonathan har en glimt i ögat och det lyser av godhet om honom...en solstråle som ni beskriver honom.
Tänker på dig och eran familj, hoppas vi kan höras av via mail.
Kramar med värme!
Eran Jonathan har en glimt i ögat och det lyser av godhet om honom...en solstråle som ni beskriver honom.
Tänker på dig och eran familj, hoppas vi kan höras av via mail.
Kramar med värme!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för ditt inlägg Mimmi. Trots att man inte önskar att någon annan har behövt gå igenom samma sak som vi, så är det skönt att känna att man inte är ensam. Veta att det finns någon som förstår!! Många kramar till dig och din familj också som har mist eran Theo!! KRAM//Birgitta
skrev den 1 februari, 2009
kl.
17:34
Jag tänker på dig o din familj...Jonathan vilken underbar kille o vilken bottenlös sorg..varför blev det så..det undrar man. Kanske var det meningen..kanske var det så att det var förutbestämt..det vill jag tro!! Den finaste killen kanske behövdes på en annan plats...Åh vad jag tänker på er..mamma o pappa o familj..stora kramar Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Vissa stunder tänker jag också att han behövdes någon annanstans, men i nästa sekund tänker jag att han behövs här - vi behöver Jonathan!! Men livet och dess mening tror jag är för stort för att någon av oss ska kunna förstå. Vi försöker men det går inte, och det är säkert en mening med det också... KRAM//Birgitta
skrev den 29 januari, 2009
kl.
21:24
Jag vill bra säga att tårarna bara rinner när jag läser på er fina sida!
Kan inte tänka mig hur hemskt ni har det nu!!!!
Barn borde inte få försvinna från oss!!!
Ta hand om er!!!!
Kan inte tänka mig hur hemskt ni har det nu!!!!
Barn borde inte få försvinna från oss!!!
Ta hand om er!!!!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för ditt inlägg Jessica! //Birgitta
skrev den 18 januari, 2009
kl.
22:04
Vill bara sända er en hälsning, det är så orättvist när barn inte får leva. Jag har också förlorat ett barn, vår dotter omkom i en olycka förra sommaren och blev endast 15 1/2 år. Det är så ofattbart när sådant händer.
Varma kramar från Annika
Varma kramar från Annika
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för din hälsning Annika. Ja, det är verkligen orättvist att våra barn inte får växa upp och uppleva vuxenlivet med allt vad det innebär. Det känns både orättvist för deras skull och orättvist mot oss som är kvar här med smärtan, sorgen och saknaden. Hoppas att du får den hjälp och det stöd som du behöver. Många kramar till dig!! //Birgitta
skrev den 20 december, 2008
kl.
22:21
Jag tänker på er..tänker ofta..så ofattbart det blir när hela livet går sönder..hur kan man leva vidare med detta sår inom sig..?? Plötsligt är livet inte det samma, o man tänker på många saker. Jag vet själv att man tänker på livet...finns det en fortsättning..finns det något efter döden..Själva döden skapar så många tankar..man vill ju att det ska vara en fortsättning..o en mening med allt! Hoppas hoppas ni har några trygga axlar o luta er emot när dagen känns för svår..Många varma kramar o jag önskar er en fridfull jul, där ni ska ta en dag i sänder..!! Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du skriver här på Jonathans minnessida. Ja, hur lever man vidare med detta sår inom sig. Det är något vi får kämpa med och försöka lära oss allt eftersom tiden går, men det är verkligen inte lätt. Jag är inte rädd för döden längre och tror definitivt att det finns en fortsättning efter livet här på jorden, annars känns allt meningslöst. //Birgitta
skrev den 4 december, 2007
kl.
11:47
Nu när snön kommit minns vi den skidåkande Jonathan, han var så otroligt duktig på att glida på skidorna. Det är inte så vanligt när man är barn. Både Caroline och Jonathan åkte skidtävling här på Bondsjö och det är med glädje vi minns deras utförsåkning med böjda knänoch spurtande mot mål. Vi minns och saknar den glada tiden med Jonathan.
Hej Alexandra. Du är duktig att beskriva
hur det känns, man känner igen både tankar och känslor och vi frågor oss också hur var det möjligt att det skulle sluta så illa, det är fortfarande overkligt sorgligt.
Var fanns skyddsängeln?
Kramar Mormor och Morfar
Hej Alexandra. Du är duktig att beskriva
hur det känns, man känner igen både tankar och känslor och vi frågor oss också hur var det möjligt att det skulle sluta så illa, det är fortfarande overkligt sorgligt.
Var fanns skyddsängeln?
Kramar Mormor och Morfar
skrev den 29 november, 2007
kl.
20:40
Hejsan, är ute igen på Jonathans hemsida...
Han är ju så söt och så otroligt lik dig Birgitta.
Kram kram Benitha
Han är ju så söt och så otroligt lik dig Birgitta.
Kram kram Benitha
skrev den 25 november, 2007
kl.
15:08
Vi var bort och tände ett ljus för dig i förrgår. Maja sa att hon saknade dig så himla mycket. Du var hennes "allra bästaste bästade kompis" sa hon. Tänker på dig ständigt Jonathan. Vi saknar dig....
skrev den 13 oktober, 2007
kl.
00:38
Jag ville bara säga att jag tänker på Jonathan hela tiden... jag kan inte sluta tänka på hur underbar han var ! den sista kramen jag fick av honom är fortfarande varm, men det känns jobbigt att aldrig kunna få hans goa kramar igen. Varför måste allt vara så orättvist jämt!? Jag har alltid tyckt synd om familjer som förlorat sina nära och kära, men jag har aldrig ens tänkt tanken på att det kunde hända min släkt&familj. När detta hände så kände jag att livet inte hade någon mening, och jag visste inte hur man skulle bära sig åt för att gå vidare.
Att vakna varje dag och vara glad och sprida glädje är inte alltid lätt när man tänker på att Jonathan kommer stanna i himelen och att man inte får träffa honom förrän man kommer dit själv och hälsar på honom. Att vara glad hela tiden fast folk runt om kring mig går och skämtar om döden. Ordet död har aldrig varit så skrämmande för mig innan detta hände.. Jag skämtar aldrig om det, men när andra runt mig gör det är jag gråtfärdig för att jag tänker på Jonathan.
Alla bär på en grov saknad och jag kan inte ens tänka mig in i eran position Birgitta och Örjan. Jag tycker att ni är jätte starka och går vidare efter något så tufft på ett otroligt bra sätt. Jag tycker hemsidan är så fin och alla bilder på Jonathan gör mig glad och ledsen på samma gång. En sån kille var värd måånga, många fler år på jorden än det han fick, men det vet ALLA ! Vill bara visa att jag bryr mig om Jonathan och att jag älskade och älskar honom jätte mycket ! Kan inte förstå varför, och när jag läser texten om olyckan så forsar tårarna ner för mina kinder, det skulle väl inte behöva leda till hans död!?!? ='''( Tänker på er och go' knulen Jonathan (L)
Många varma kramar från Alexandra <3
Svar:
Att vakna varje dag och vara glad och sprida glädje är inte alltid lätt när man tänker på att Jonathan kommer stanna i himelen och att man inte får träffa honom förrän man kommer dit själv och hälsar på honom. Att vara glad hela tiden fast folk runt om kring mig går och skämtar om döden. Ordet död har aldrig varit så skrämmande för mig innan detta hände.. Jag skämtar aldrig om det, men när andra runt mig gör det är jag gråtfärdig för att jag tänker på Jonathan.
Alla bär på en grov saknad och jag kan inte ens tänka mig in i eran position Birgitta och Örjan. Jag tycker att ni är jätte starka och går vidare efter något så tufft på ett otroligt bra sätt. Jag tycker hemsidan är så fin och alla bilder på Jonathan gör mig glad och ledsen på samma gång. En sån kille var värd måånga, många fler år på jorden än det han fick, men det vet ALLA ! Vill bara visa att jag bryr mig om Jonathan och att jag älskade och älskar honom jätte mycket ! Kan inte förstå varför, och när jag läser texten om olyckan så forsar tårarna ner för mina kinder, det skulle väl inte behöva leda till hans död!?!? ='''( Tänker på er och go' knulen Jonathan (L)
Många varma kramar från Alexandra <3
Svar:
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Alexandra, det känns bra att läsa det du skriver här på hemsidan. Och det stämmer så väl det du skriver om när man tittar på bilder på Jonathan så blir man både ledsen och glad. Samma gäller när jag tittar på filmen om Jonathan, som jag gjorde idag, jag ler samtidigt som tårarna rinner utefter kinderna!! KRAM /B
skrev den 10 oktober, 2007
kl.
21:46
Hej på er, Birgitta, Örjan, Caroline och lille Oliver...
Jag går ut på Jonathans sida lite då och då.
Inte varje dag för det vill eller orkar jag inte för jag blir ju så ledsen varje gång. Då tänker jag att om JAG blir ledsen.. vad är inte ni...
Men jag vill bara säga att jag tänker på Er var och varannan dag och önskade att ni inte behövde genomleva detta varje dag, timme, minut eller sekund...Tänker på er, kram Benitha
Jag går ut på Jonathans sida lite då och då.
Inte varje dag för det vill eller orkar jag inte för jag blir ju så ledsen varje gång. Då tänker jag att om JAG blir ledsen.. vad är inte ni...
Men jag vill bara säga att jag tänker på Er var och varannan dag och önskade att ni inte behövde genomleva detta varje dag, timme, minut eller sekund...Tänker på er, kram Benitha
skrev den 29 september, 2007
kl.
08:00
Idag tänds många ljus till minne av dig Jonathan. 8 år skulle du ha fyllt idag. Jag kommer ihåg när du en födelsedag fick spiderman dräkten och basebollshandsken av någon. Du tog på dig det och kom inspringande i vardagsrummet. Det såg helt otroligt roligt ut. Spiderman med en basebollshandske.
Vi saknar dig så mycket.
Många kramar till Örjan Birgitta Caroline och Oliver från oss.
Vi saknar dig så mycket.
Många kramar till Örjan Birgitta Caroline och Oliver från oss.
skrev den 29 september, 2007
kl.
05:34
Idag skulle du ha fyllt 8 år undra vad du skulle önska dej. Men du var glad över alla paket. Kommer ihåg när du blev 4 år när jag fick för mej att du blev 5 trodde nästan i ett år att du var det innan mamma din sa att du var fyra. Jag tyckte du var så stor. Vi kommer å tänder ett ljus för dej idag. Vi saknar dej Jonte tänker på dej varje dag kramar från farmor farfar
skrev den 28 september, 2007
kl.
21:55
Vill bara säga att jag med min familj tänker på dig och din familj imorgon då det är Jonathans födelsedag.
Många kramar till ER!
Många kramar till ER!
skrev den 28 september, 2007
kl.
08:55
Så kommer det ännu en dag som känns tyngre ändå. I morgon är det din födelsedag Jonathan. Det är 8 år sedan och vi minns en liten mörkhårig kille som passade på att kissa på morfars byxor, när han lyfte upp dig.
Vi saknar dig och du finns med oss varje dag. Vi tänder ett ljus för dig och sänder mormorspussar och gokramar till vår ängel. Mormor & Morfar
Vi saknar dig och du finns med oss varje dag. Vi tänder ett ljus för dig och sänder mormorspussar och gokramar till vår ängel. Mormor & Morfar