Hej!
Jag sitter och läser lite på hemsidan och jag kan inte hålla mina tårar inne. Det är fortfarande lika jobbigt och saknaden är fortfarande lika stor. Såklart? Han var ju en helt underbar liten pojke.. Det finns en del saker som jag aldrig kommer att kunna förstå, och en av dom är hur världen kan vara så fruktansvärt orättvis!? Jag trodde aldrig att hejdå-kramen jag fick av Jonathan sommaren 2005 innan vi skulle tillbaka till Göteborg skulle bli den sista.. Men jag minns den än idag och på något sätt värmer den fortfarande. Den betyder så mycket.

Jag vill berätta om ett speciellt minne som jag har med Jonathan. Jag brukar ha svårt för att minnas saker i allmänhet, men detta kommer jag så väl ihåg. Vi var på en badanläggning nära er och hade med oss fika i en kylbox. Och Jonathan var så stolt över att han visste att om man vred hantaget på kylboxen åt ett håll så var den öppen, men om man vred över den till andra sidan så var den stängd. Han tyckte att det var så fashinerande så han ville visa och lära ut det till alla andra, mormor, morfar, mig, mikaela, mamma osv.. Och han gjorde det inte bara en gång, han gjorde det flera gånger i rad för att vara helt säkra på att vi alla förstod hur den fungerade :').

Sen kommer jag också ihåg hur han och hans kompis sprang runt med energin på max och lekte superman med handukarna som mantel. Mamma fick hela tiden knyta om Jonathans mantel för att den ramlade av så snabbt..

Jag glömmer aldrig den sommaren. Minnena är guld värda..

"Earth angel, the one I adore"
/ Earth Angel - Mr.Z

Kramar
- Alexandra