Hej <3 Jag har tänkt på er hela dagen och det har varit en riktigt jobbig dag i skolan med tusen frågor om vad det är med mig. Saken är den att det spelar ingen roll hur mycket man än beskriver hur jobbigt det är eller hur ont det gör för det finns ingen som förstår en till hundra procent om de inte går igenom samma sak själva. Men det är ändå skönt att ha tröst i sånna här lägen, även om det inte finns någon "medicin"som botar sorgen. Tanken på vad som hände denna dagen för exakt fyra år sen, och hur det hände får mig att bli galen. Jag bara gråter och gråter och gråter. Det tar inte slut och därför var det så jobbigt att vara i skolan. För man vill så gärna vara stark nog att kunna bita ihop... men det är svårt. När jag vet hur jobbit det är för lilla mig så kan jag inte föreställa mig hur jobbigt ni har det. Och jag beundrar er så mycket. Ni är så starka. Jag tänker på er, det vill jag att ni ska veta. <3
Hälsa Caroline och Oliver från deras storkusin. Jag saknar er alla. Pussar & Kramar från Alexandra