Hej
Har ägnat en lång stund på er fina minnessida...Tårarna faller och klumpen i magen tycks ha bosatt sig för evigt.
Är en kvinna som på nationaldagen - 09 förlorade mitt älskade lilla barnbarn Sebastian, han föddes 080814, och fick diagnosen Krabbes Sjukdom. Han tog sitt sista andetag, hans hjärta slog sitt sista slag, endast nio månader gammal...
Min värld har rasat samman , jag ser ingen mening , allt har tappat värdet, o det gör så ont ...
Besöker honom på bårhuset för att stjäla någon extra stund med detta underbara barn...Tänder ett ljus och ber vid hans minnesplats vid vår öppna spis - känner hans andetag och gråter...igen...Kommer det någonsin bli bättre...?
Tack för att jag fick tillbringa en stund på er sida och läsa tänkvärda sidor och vackra ord
Vila i frid
Kramar och Må väl till familj o vänner
Mvh
Nikki
skrev den 13 juni, 2009
kl.
10:51
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kära Nikki, jag förstår att det gör ont och att allt känns meningslöst! Jag skulle vilja skriva några tröstande ord, men det finns tyvärr ingen tröst när ett barn dör. Det enda jag kan säga är att jag förstår din hopplöshet och berätta för dig att du inte är ensam.
Kommer det någonsin bli bättre...? Nja, det onda kommer att avta lite och kommer lite mera sällan efter ett tag, men sorgen efter våra älskade barn/barnbarn kommer vi att leva med resten av våra liv. Vi får försöka att lära oss att leva med saknaden och det tar lång tid och är inte alls lätt, jag hoppas att du får den hjälp och det stöd du behöver. Många kramar till dig och familjen!
Tack, för att du tittade in på Jonathans minnessida och skrev några rader här i gästboken. //Birgitta
Kommer det någonsin bli bättre...? Nja, det onda kommer att avta lite och kommer lite mera sällan efter ett tag, men sorgen efter våra älskade barn/barnbarn kommer vi att leva med resten av våra liv. Vi får försöka att lära oss att leva med saknaden och det tar lång tid och är inte alls lätt, jag hoppas att du får den hjälp och det stöd du behöver. Många kramar till dig och familjen!
Tack, för att du tittade in på Jonathans minnessida och skrev några rader här i gästboken. //Birgitta