Hej Birgitta!
Tittar in på din fina sida. Känner din sorg och saknad och visst är det orätt både mot våra barn och oss att de inte får följa oss här, så mycket som vi och de inte får uppleva med oss, så mycket kvar att göra. Jag fick ändå behålla min dotter så mycket längre, men precis som du har jag många luckor när det gäller minnen men jag tror det så småningom kommer tillbaka fast lite i taget, hoppas jag i alla fall.
Jag vet du kämpar hårt men det är ändå inte lätt.
En stor kram
Birgitta, Carolas mamma