Hej
Här sitter jag och läser och tittar på dina fina bilder och tårarna strömmar hela tiden så väl jag känner igen hur det var när jag miste min dotter. Så fel så fel det blev.
Men du som jag och andra föräldrar som mist barn vi kämpar vidare trots all. Smärtan, längtan, saknaden den är för alltid där i våra hjärtan och vi måste leva med den fast vi inte vet hur alla gånger. Du har rätt vi blir mer lessna om ingen nämner våra barn, för de finns i de minnen vi har.

Ni har en så fin sida. Vi hörs
och syns.

PS Jag undrar om jag är den första som skriver här
STOR kram
Birgitta, Carolas mamma