Hej! Jag känner inte er ,men minns olyckan som igår. Har en son i er ålder och minns att jag kramade honom extra hårt på kvällen när han skulle sova! Det är vid sådana där händelser man känner som mest för sina barn. Eller då man tänker efter extra mycket om hur fort det kan vända. Från glädje för en kommande trevlig kräftskiva till chock och grundlös sorg. Känner så otroligt med er och kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig den smärta ni gått och går igenom.Kan bara ana den när jag läser er berättelse. Tårarna rinner och det värker i själen. Vad ska det då inte vara för er? Har en vän som miste sin dotter för 2 år sedan. Hon rekommenderar att läsa en bok som heter "Mellan 2 världar" Av en författare som heter Sylvia Brown. Den kanske oxå kan ge er lite tröstande tankar. 1000 styrkekramar till er modigt kämpande familj sänder jag till er idag.Kramar Catherine!