Vi pratade om Jonathan då vi åt middag och berättade för barnen att det snart har gått två år sedan vi såg honom.
Ett av de starkaste minnen som vi har, är badpojken Jonathan. Om jag blundar kan jag riktigt se honom smyga omkring i vattnet alldeles pepparkaksbrun, med håven i högsta hugg på jakt efter småfisk. Rätt som det är kommer han springande, ivrig att få visa sin fångst! Emil har flera glada minnen, som tex då han och Jonathan stod överlyckliga i ösregnet (nästan) och åt sockervadd, då vi var i Furuvik. Eller då han, Caroline, Jonathan och Markus hittade jättesniglarna som fanns överallt. Ett annat minne är då Jonathan var en jättebussig kompis och lånade ut sin nya fyrhjuling till en överlycklig Emil. Ni finns i våra tankar.
Om ni vill kan vi gå tillsammans till graven och tända ett ljus imorgon kväll. Har all förståelse om ni vill vara själva. Kramar från oss!